- Jessie, hur många gånger ska man behöva komma och väcka dig? Upp nu, din nya skola börjar tidigare än vanligt men snälla, ge det en chans! sa mamma irriterat i dörren. Jag satte mig upp i sängen. Tittade ut genom fönstret där solen försökte tränga sig in. Jag suckade. En ny skola? Varför skulle mamma skämma ut sig så djupt framför mig att jag var tvungen att byta skola. Jag reste mig sakta upp ur sängen och gick mot garderoben. På vägen dit såg jag mig själv i spegeln, håret var kaos.
- Kommer du ner? Frukosten är serverad, ropade mamma med sin normala gnälliga röst. Jag gick sakta men säkert ner för trappan. Försökte dra ut på tiden så långt det gick. Självklart småa våfflor och blodapelsin  med apelsin juice.
- Är det här det enda du kan göra? sa jag irriterat och tittade ner på min tallrik och tog motvilligt upp en våffla och tuggade på den.
- Jessie, du behöver inte bli sur på mig, det var du som ville byta skola! sa mamma.
- Det finns ju skäl också, allas mammor går ju inte runt och skriker på skolgården, nej och alla mammor sjunger inte Trust me i en mikrofon som går ut över hela skolan, nejdå ingen blir retad för det inte alls, halvskrek jag. Mamma gav mig en sur blick.
- Lär dig hur man har kul! sa hon och gick därifrån. Jag drack ut mitt juice-glas, gick upp mot mitt rum klädde på mig och sen tog jag cykeln mot tunnelbanan. Jag satte mig ner och väntade. Lekte lite med mobilen tills tåget kom. Jag satte mig på en tom plats och lyssnade på musik. Jag hoppade av vid skolan och gick mot den nya skolan, som såg ytterst motbjudande ut.

Rektor, stod det på dörren. Jag knackade på och ut kom en kvinna i 45 års åldern som såg lite smått butter ut. Hon presenterade sig som Josephine Bushworth. Jag berättade vad jag hette och hon ledde mig igenom korridoren. Jag kände blickarna bränna i ryggen. Hon ledde mig till ett klassrum och öppnade dörren. Eleverna tystnade. Jag tittade ut över klassen, med allas blickar fästa mot mig. Några började viska. Läraren kom fram och hälsade.

- Ja, det här är då Jessie Thompson, eran nya klasskamrat jag hoppas att ni visar henne vänskap och medkänsla, det är aldrig kul att vara ny! sa läraren som hette Mariah. Hon presenterade alla eleverna och visade mig att sitta bredvid en tjej som hette Natalia. Hon var blond och såg ut som en modell. Jag gick sakta fram mot henne och satte mig bredvid henne. Hon räckte genast fram handen för att hälsa.
- Nathalie! sa hon och log stort och självsäkert.
- Uhm, Jessie! svarade jag och log tillbaka.
- Heter du verkligen Jessie? frågade hon.
- Nej jag heter Jesperlicaothie mina föräldrar är lite galna, sa jag och log. Nathalie fick ett konstigt uttryck och jag började skratta.
- Du skojar va? sa Nathalie med avsmak i blicken. Killarna bakom Nathalie skrattade.
- Nathalie är du störd eller? Hon skojar ju, lär dig! sa ena killen som jag hade uppfattat som Chaz Somers, han var ganska snygg.
- Käft, sa Nathalie och kastade ett sudd på honom.
- Nej men ja jag heter Jessie, mina föräldrar var nog lite fantasilösa tror jag, sa jag och nickade.

Resten av lektionen gick sakta. Jag hade fått lite böcker så när lektionen var slut fick jag sällskap av Nathalie till mitt skåp. Jag låste in böckerna och hon drog med mig att presentera mig för alla. Jag sa ett svagt Hej till alla. Hon gick fram till killarna som gett henne en diss på lektionen. Dom var omringade av tjejer.
- Ryan, Chaz snälla förstör inte den här personen med eran äckliga närvaro! sa Nathalie surt.
- Det gör du nog bäst själv, sa den längre killen Ryan och flinade. Chaz bara skrattade. Jag rodnade djupt och ville helst bara gå.
- Kom Jessie, vem vill prata med sånt här avskum? spottade Nathalie ut. Avskum? Jag tittade ursäktande bak mot Ryan och Chaz fortfarande knallröd i ansiktet. Dagen gick sakta igenom. När jag väl fick sluta skyndade jag mig iväg från Nathalie och tog mina grejer. Jag gick snabbt mot skåpet, tog ut min väska och skyndade mig ut ur skolan mot tunnelbanan. Den åkte precis iväg när jag kom fram.

- Fan, våran lärare lyckas alltid göra så att man missar tunnelbanan! sa killen som hette Chaz. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag nickade bara och satte mig på en bänk.
- Vad tycker du om Nathalie då? frågade Chaz och satte sig bredvid mig.
- Lite egenkär, jag vet inte hon vill ju i alla fall vara med mig men jag gillar inte folk som snackar skit, sa jag och tittade på honom.
- Haha, Nathalie är en sån där person som verkligen gör allt för att få något och det blir jobbigt i slut ändan, sa Chaz och log.
- Jo, men hon ser ut som en modell, hon måste väl ha flera killar bakom sig?
- Tja, dom som inte känner henne antar jag, visst ser hon bra ut men modell skulle jag väl inte säga, sa Chaz.
- Vad fick er att ogilla henne då? frågade jag nyfiket.
- Som sagt, när hon vill ha något ska hon ha det, dessutom är hon inte speciellt snäll mot sina vänner, dom där hon presenterade dig för, det är hennes ''kompisar'', sa han och gjorde citat tecken. Jag fattade vad han menade, hon hade inga riktiga kompisar.
- Aha, sa jag och gjorde en grimas som Chaz skrattade åt.
- Nej men meningen med allt det där jag sa nyss var, ifall du vill kan jag och Ryan rädda dig, om du inte vill bli en förstörd tonårshora kan du ju alltid ge ett försök och skaffa normala tjej kompisar, sa han och log.
- Haha, jag ska fundera på det, vill ju inte baktala Nathalie nu! Första dagen på en skola och man får redan på en massa saker, flinade jag.
- Du kan ju ta mitt nummer, sa han och räckte fram handen, jag stoppade min iphone i hans hand och han började genast knappa in ett nummer.

Vill ni höra mer? Den är förmodligen lite tråkig i början men Justin kommer in snart!